En fredag 1990
Jobbade min 7-dagars förra veckan. Som en tunnel utan ljus. När söndagen kommer ser man ändå ett ljus, sista timmarna, hopp om livet.
Öppnar lunchen kl. 11. 5 minuter i elva dundrar en buss norrmän in. Ridå. Är det såhär söndagen ska bli, tänker jag och hackar grönsaker för glatta livet. Jävla buss, det går ju att ringa och förvarna innan man kommer. Hur kan bussbolag INTE veta det?! Har dom inte tider att hålla, åker dom runt, planlöst utan schema? Ringer man och förvarnar "hej, vi kommer en buss på 58 pensionärer då och då" så kan man förbereda för dom.
Kom hem och käkade, och la mig sen i sängen vid 21-tiden. Somnade utan att klätt av mig eller bortstat tänderna, bara pang! Så sov jag. Sov nästan 10 timmar!! Ledig idag. Skönt.
Jag har "tagit tag i elen" här hemma. Kopplade in en sån där fjärrkontroll till ett par lampor här i vardagsrummet. Dels en golvplacerad stor lampa, och dels min lampa som sitter monterad på databordet. Praktiskt, förut fick jag krypa bakom databordet för att få igång dom lamporna. Nu tänder jag dom via en fjärrkontroll. 99:- på rusta, då får man fjärris och 3 kontakter.
Man sätter kontakten i eluttaget, och sen lampsladden i kontakten. Praktiskt. Har en sån fjärris i sovrummet, med den tänder jag lampor i sovrummet, hallen och extrarummet. Mycket bra. Blir lycklig av sånt, att lösa problem. Fjärrkontroll till lampan, genialiskt.
Vår första vhs morsan skaffade på 80-talet hade fjärrkontroll. Men med sladd. Dosan låg på vardagsrumsbordet med sladden som en fälla fram till videoapparaten. Den var i något matrial som såg ut som stål, videon kan ha varit en JVC?!. Vi åkte och hyrde film i varberga centrum. 20 år senare, och jag älskar fortfarande fjärrkontroller.
Sen var videoapparater ett stadigt inslag i uppväxten. Fredagen bestod i 2 saker: Kalle Anka kom. Det visste jag när jag gick hem från skolan, att min prenumeration på Kalle Anka & CO skulle ge mig tidningen på brevlådan några dagar innan den kom ut i butik. Älskade när Carl Barks eller Don Rosa hade gjort serierna, fattade redan som liten valp att se skillnad. Mycket mer detaljerade, snyggt skuggade, osv. Lite lustigt att det finns en motorcykelaffär 2 mil härifrån som heter Carlbarks.
Det andra som upptog fredagen var videofilmstittande med hämtmat. Die hard, dödligt vapen eller något liknande.
Först bestämde man vad man ville ha för pizza eller kinamat. Sen hyrdes film på samma tur. Fick jag inte följa med utan vänta hemma så vaggade jag rastlöst av och an, tittade ut på gatan, nähä, ingen bil. Så plötsligt gick ett ljussken från volvo 240's stora framlyktor genom villans bottenvåning när bilen svängde upp på garageuppfarten - maten och hyrfilmen var hemma! Det dukades upp med plastunderlägg på vardagsrumsbordet, där åt man på fredagarna istället för vid köksbordet.
Innan filmen blev jag och syrran tillsagda: "När vi säger till så tittar ni bort! Hör du det, Niclas?!!" utifall att det skulle vara något läskigt i filmen som vi barn inte skulle se. Kunde i princip räcka med att någon var på väg att bli skjuten för att "TITTA BORT!!" skulle ljuda. Syrran flämtade till av pur rädsla och tryckte en kudde för ansiktet. Höll jag inte handen för ansiktet så kunde filmen pausas och "-Niclas, vill du se filmen?" "Ja.." svarade jag. "-Då tittar du bort när vi säger till". Haha, tider.
Nu tittar snorungarna på beheadingfilmer på nätet utan att röra en min utan kommenterar slött att "inte så blodigt". Föräldrarna har inte en aning om vad som försiggår.
Lite musik på det: http://www.youtube.com/watch?v=BqlJwMFtMCs&feature=related
(youtube har ändrat, så nu blir det fel när jag försöker bädda in filmen i bloggen.)
Öppnar lunchen kl. 11. 5 minuter i elva dundrar en buss norrmän in. Ridå. Är det såhär söndagen ska bli, tänker jag och hackar grönsaker för glatta livet. Jävla buss, det går ju att ringa och förvarna innan man kommer. Hur kan bussbolag INTE veta det?! Har dom inte tider att hålla, åker dom runt, planlöst utan schema? Ringer man och förvarnar "hej, vi kommer en buss på 58 pensionärer då och då" så kan man förbereda för dom.
Kom hem och käkade, och la mig sen i sängen vid 21-tiden. Somnade utan att klätt av mig eller bortstat tänderna, bara pang! Så sov jag. Sov nästan 10 timmar!! Ledig idag. Skönt.
Jag har "tagit tag i elen" här hemma. Kopplade in en sån där fjärrkontroll till ett par lampor här i vardagsrummet. Dels en golvplacerad stor lampa, och dels min lampa som sitter monterad på databordet. Praktiskt, förut fick jag krypa bakom databordet för att få igång dom lamporna. Nu tänder jag dom via en fjärrkontroll. 99:- på rusta, då får man fjärris och 3 kontakter.
Man sätter kontakten i eluttaget, och sen lampsladden i kontakten. Praktiskt. Har en sån fjärris i sovrummet, med den tänder jag lampor i sovrummet, hallen och extrarummet. Mycket bra. Blir lycklig av sånt, att lösa problem. Fjärrkontroll till lampan, genialiskt.
Vår första vhs morsan skaffade på 80-talet hade fjärrkontroll. Men med sladd. Dosan låg på vardagsrumsbordet med sladden som en fälla fram till videoapparaten. Den var i något matrial som såg ut som stål, videon kan ha varit en JVC?!. Vi åkte och hyrde film i varberga centrum. 20 år senare, och jag älskar fortfarande fjärrkontroller.
Sen var videoapparater ett stadigt inslag i uppväxten. Fredagen bestod i 2 saker: Kalle Anka kom. Det visste jag när jag gick hem från skolan, att min prenumeration på Kalle Anka & CO skulle ge mig tidningen på brevlådan några dagar innan den kom ut i butik. Älskade när Carl Barks eller Don Rosa hade gjort serierna, fattade redan som liten valp att se skillnad. Mycket mer detaljerade, snyggt skuggade, osv. Lite lustigt att det finns en motorcykelaffär 2 mil härifrån som heter Carlbarks.
Det andra som upptog fredagen var videofilmstittande med hämtmat. Die hard, dödligt vapen eller något liknande.
Först bestämde man vad man ville ha för pizza eller kinamat. Sen hyrdes film på samma tur. Fick jag inte följa med utan vänta hemma så vaggade jag rastlöst av och an, tittade ut på gatan, nähä, ingen bil. Så plötsligt gick ett ljussken från volvo 240's stora framlyktor genom villans bottenvåning när bilen svängde upp på garageuppfarten - maten och hyrfilmen var hemma! Det dukades upp med plastunderlägg på vardagsrumsbordet, där åt man på fredagarna istället för vid köksbordet.
Innan filmen blev jag och syrran tillsagda: "När vi säger till så tittar ni bort! Hör du det, Niclas?!!" utifall att det skulle vara något läskigt i filmen som vi barn inte skulle se. Kunde i princip räcka med att någon var på väg att bli skjuten för att "TITTA BORT!!" skulle ljuda. Syrran flämtade till av pur rädsla och tryckte en kudde för ansiktet. Höll jag inte handen för ansiktet så kunde filmen pausas och "-Niclas, vill du se filmen?" "Ja.." svarade jag. "-Då tittar du bort när vi säger till". Haha, tider.
Nu tittar snorungarna på beheadingfilmer på nätet utan att röra en min utan kommenterar slött att "inte så blodigt". Föräldrarna har inte en aning om vad som försiggår.
Lite musik på det: http://www.youtube.com/watch?v=BqlJwMFtMCs&feature=related
(youtube har ändrat, så nu blir det fel när jag försöker bädda in filmen i bloggen.)
Kommentarer
Trackback
