Slut på semestern

Imorgon börjar jag jobba. På mitt nya jobb. I en förskola.
Jag är inte nervös, det kan jag inte säga. Men laddad, till tusen! Ska bli otroligt roligt att göra nåot helt annorlunda inom gastronomin.

Förut har det ju varit luncher, konferensbufeer, a la carté, kvällsbuffeer, förbokade bussar, osv. Jobba till 23.30, sen börja 08:00 dagen efter, kvällar, helger, röda dagar, midsommaraftnar och nyårsaftnar.
Det har haft sin tjusning, och man lär sig mycket att jobba på ett stort hotell.

Hädanefter ska jag jobba kl. 07:30-14. 50 stycken ungar, frukost, lunch och ställa iordning "mellis".
Inga kvällar, inga helger, inga röda dagar. Ledig alla kvällar, förstå! Känns väldigt lyxigt. Men å andra sidan gillar jag och sova ut på mornarna, och när man jobbar restaurang är man ofta ledig nån eller några dagar mitt i veckan. Det kommer jag sakna.

Kommer förmodligen sakna "kökssnacket "också. Att stå och babbla med kompisar om precis allting, skämta och ha jävligt roligt, ställa upp på varandra, klara av besvärliga helveteskvällar, idiotiska gäster, grejer som tar slut mitt under servis, snacka fotboll och hockey, kalla folk som ringer in till karlavagnen för idioter, sjunga med till olika låtar på radion, osv.
Jag får en jävligt skön känsla i kroppen när man klarat av en "köksstrid mot gästerna", när man haft så jävla mycket att göra så man helt tappat räkningen på hur många oxfilé man har beställt, sprungit ut i disken och kånkat in tallrikar i köket för att överhuvudtaget ha någonting att lägga mat på, man tänker att "gästjävlarna konspirerar mot oss, dom står och samlar sig utanför restaurangen för att gå in alla samtidigt!! Helvete, dom har massa barn med sig också, jaha, vad fan kan dom ha för allergier och skit då?!" och man tänker, "-vad fan håller jag  med det här helvetetsjobbet för?" och när kvällen är över och man sätter sig på en uppochnedvänd drickaback och tar lite vätska, så inser man "vi klarade det! HA! Det är inte så farligt ändå! När börjar jag imorgon?".
Har man sysslat med idrott känner man igen känslan av seger, "haha, vi vann! Vi segrade". En skön känsla helt enkelt. Alla som har jobbat i ett restaurangkök vet vad jag snackar om.
Alla kockar har berättelser om helveteskvällar som gått käpprätt åt skogen, knivar som skurit genom både oxfile och kockfingrar, servitriser som glömt bongat in mat och när dom väl gör det så bongar dom fel, stekbord som gått sönder, skumma provjobbare deluxe, varor som inte kommit, osv.

Så tugget i köket, det kommer jag sakna. Jag får se till att skaffa en radio till mitt nya kök så att jag i fortsättningen kan sjunga med i låtarna iallafall. Kanske ringa in till karlavagnen och prata av mig lite..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0