Matminnen

Minns ni när man var barn och hälsade på hos en kompis och man satt på hans rum och spelade nintendo 8-bitars eller vad man gjorde och man började känna att det luktade köttfärssås och snart skrek nån i trappen "MAT!" och kompisen pep iväg ner för trappan och man satt kvar på rummet, hungrig och efter 15 minuter kom vännen tillbaka orangefärgad runt munnen efter att ätit "spaghetti å köttfärssås" med felix ketchup till. Ytterst sällan bjöds jag på mat av mina vänners familjer, mat - det åt man hemma.

 

Det känns som det alltid var ett snålande och gnetande bland familjerna där jag växte upp runt just maten, den skulle inte få kosta. Läsk, om det köptes skeppades hem i stora inplastade kartonlock från galne Gunnar eller Robin Hood till reapris och det var ingenting man drack hur som helst inte, bara vid speciella tillfällen. Det sörplade man inte till vardags, om en säj.

 

Jag minns även en annan kamrats familj som till och med köpte en skärmaskin och så fick ungarna stå och skiva apk-limpor och sen frysa in brödet. Det var billigare att köpa oskivade limpor än färdigskivat bröd. Herregud, det måste väl vara först nu, 20 år senare som ekonomin i det man sparar per limpa kommer ifatt kostnaden för en skärmaskin. Dom eldade iochförsig upp gummistövlar och skit också - allt for in i den där kaminen som jag antar värmde upp huset, så dom var ju lite "eljest". På deras gård luktade det ofta som man kan tänka sig att det gör efter att det brunnit på en soptipp.

 

Ibland kom man hem till familjer som hade helt annorlunda kostvanor. Det luktade alltid konstigt hemma hos dom. Jag minns en kille som åt smörgåsar med kaviar och majonnäs på, jag satt mitt emot honom och tänkte "dom här är ju inte riktigt kloka!" och sen ville jag aldrig dit igen. En annan hade aldrig riktig mat hemma, det var lite pasta, nån klump margarin och senap, alltid senap. Senap är väl det sista man kan äta som råvara i en kylnär allt annat är slut så det var väl därför.

 

Vi hade alltid en sån där stor pjäs hushållsost, dom vägde väl över 2 kilo! Jag minns att jag var nöjd med det, den tog aldrig slut kändes det som och när jag var hos vänner som hade såna där små kvartar av  ost med nån fnasigt lager vax runt tyckte jag att det såg fånigt ut "den där räcker väl knappt en helg!".Dessutom var sån ost stark och jävligt och då tog man inte 2 lager ost för då fick man hosta efteråt av stinget från den där gubb-osten.

 

Hemma hade vi ofta grovt bröd, det okynnesåt man inte av direkt. Mörkt och jävligt, man åt snarare så lite som möjligt av det. Andra familjer hade ljust luftigt bröd, då kunde man sätta i sig hur många mackor som helst, med oboy till. Vi hade müsli, även det som att äta nåt som var avsett för hästar. Hos andra familjer kunde man om man hade tur få en skål mjölk med frosties, kalaspuffar eller -jackpott- coco pops med den där apan på pa

ketet! Vissa hade nutella eller jordnötssmör och sylt, man tänkte: dom kommer inte leva tills dom fyllt 30.

 

I helgen ska jag strunta i mitt vanliga kaffe, surdegsbröd, brämhultsjos, jag ska äta det man helst ville ha när jag var liten! Det blir skagaholmslimpa med gräddost, kalaspuffar och god morgon apelsinjos!

 

Jag har många frukostminnen, bland annat när jag och morfar gick upp i gryningen (vackert ord) uppe i lantstället och åt fil med hemkokt blåbärssylt och smulade ner knäckebröd i. Vi skulle ta upp näten och så for vi iväg i den lilla båten och morfar stod upp fast man inte fick och slet med det där nätet och så lutade jag mig över relingen för att se fisken som blänkte som silvermynt i det brunröda vattnet och båten vickade till och morfar gormade "FAN OCH HELVETE, SITT STILL!!" Jag minns det som att det var så varje gång vi var ute och tog upp näten men minns kanske fel. Men frukostarna var alltid domsamma. Fil, blåbärssylt och knäckebröd.

 

Och så fanns det familjer där medlemmarna gick till kylen och drack direkt ur mjölkpaketet, men nån jävla måtta får det vara, jag skriver inte om vilken skit som helst!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0