Krasslig - fyrhjulingstur - picknick - i princip ko-attackerad - soffliggeri

Hej..


Mådde riktigt dåligt på jobbet, kände mig sur, lättirriterad och apatisk. Björn skickade hem mig så fort han kunde, och jag åkte hem och la mig ett par timmar, och tog sen en skållhet dusch.


Sen bar det iväg med Teresia mot Rynningeviken. Hon är precis som jag krasslig, så vi krasslade ihop hon och jag.

Vi tog med oss picknickväska innehållandes baguetter, plommon, varm oboy, coca cola, godis, och tog fyrhjulingen ner.
 
Teresia fick köra när vi kom fram till hjälmaren, och höll som tack på att köra oss i diket i en snäv kurva.
Vi kom för snabbt och jag bad henne ta höger och bromsa lite, "-hur bromsar man?" svarade hon och tryckte på tutan som gav ifrån sig ett "meeep!" Vad i helvete? :P
Dock gick det bra, så det var ingen större fara, 4-hjulingar kan vara lite svåra att köra då dom gärna vill fortsätta rakt fram i kurvor och man får därför luta sig med hela kroppen när man svänger.


Vi fortsatte upp till en från korna inhägnad grillplats/fika plats en bit bort i området med utsikt över hjälmaren.
Vi högg in på fikat, pratade (jag beklagade mig såklart hur sjuk jag var och ont jag hade ca 10 gånger) och sen tittade vi på lite kossor som var rätt närgågna.

Jag, som gärna skulle vilja leva herrgårdsliv a la höns, hundar, katter och kanske något mer trevligt djur, samt köra en gammal land rover som aldrig tvättats utan endast sköljts av utav regnvatten plus lite rustikt halm på golvet inne i bilen som signal att jag är en godsägare som skiter i vad andra tycker och tänker utan gör precis som jag själv vill, tyckte att det skulle vara en bra idé att gå utanför våran skyddande inhägnad och gå fram till en ko och klappa lite på den, lite husbonns-aktigt sådär, en karl som ser över ägorna och de till gården tillhörande djuren.
Jag valde ut en rätt fetlagd kossa och närmade mig försiktigt.
När jag är ett par meter ifrån så gör koa-djävulen ett slags utfall mot mig, mycket möjligt en begynande döds-attack!
Den rörde iaf på fötterna och lät. Jag rusade in i säkerheten igen.
Innan jag gick fram till kossan så bad jag Teresia kasta sten på den om den anföll mig och jag åkte i backen.
Teresia hade plockat upp den minsta stenen som fanns där vi stod, kossan hade inte ens viftat på öronen om den blivit träffad!

Efter att jag lugnat ner mig och torkat tårarna och morskat upp mig igen så började kossorna mua allt mer. Tydligen skulle dom samlas någonstans och dom stora och äldre kossorna tog på sig rollen att samla alla genom att muuu-a. När dom inte fick tillräcklig respons som kom dom knallandes och muade på närmare håll så och hela flocken gick iväg. Rätt häftigt att se från först parkett.


Ikväll så har jag legat i soffan och grymtat med ett täckte över mig. Tittat lite på det jag spelade in igår: "I ditt ansikte", "färjan" och "matakuten". Inget var väl så värst bra. En knepig kärring i matakuten som tydligen var kock hade ingen aning om var citronsaft på flaska var. Förmodligen spelade hon tramsmaja bara, för det vet väl varenda mencha vad det är?!


Resten av kvällen ska jag vila, spela och försöka dricka lite "vand" (vatten, för er som inte läste danska i skolan).


See you!


Ett jävla sjå för att få ihop ett par baguetter!





Hjälmaren!

Picknick

Strax efteråt flydde jag.

Mmm. den stenen hade ju inte fått kon att sluta sparka på mig om så skett.. Sten: 20 gram. Ko: 600 kilo..



Kossan som står vänd mot kameran samlade ihop eftersläntrarna

Som taget ur en Astrid Lindgren-film

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0