Nilsis

Veckan har gått otroligt fort. Redan fredag imorgon. Otroligt skönt att sluta jobbet runt 13:45. För det är ju som så, att det är alltid på jobbet man annars tänker att "fan vad tiden går långsamt". Så tänker man aldrig i privatlivet hemmavid. Möjligtvis när man var 7 år och datumet var 23 december. Aldrig annars.
Inte sitter man i tv-soffan och "näähä, om klockan kunde bli 23 så man kan gå och lägga sig och sova".
När jag slutar så tidigt hinner inte tankarna på att arbetstiden går långsamt komma. Men det kanske det gör, om något år, vem vet.

Det går bra på jobbet. Men att snacka, det saknar jag verkligen.
Dagarna ser ut som ungefär:
07:30 Börjar jobba
08:00 frukost ska vara klar (kaffe, the, mackor, gröt/fil, pålägg, ni vet), uppställt på vagnar för utskick till förskolans olika avdelningar.
08:30 frukostvagnarna kommer tillbaka till köket, då äter jag frukost. Tiden däremellan så börjar jag med småsaker inför lunchen, sätter på kokvatten om så krävs, skär och sköljer sallad, osv.
Tiden mellan 08:45-11 lagar jag lunchen, beställer varor, diskar upp prylarna från frukost, osv
11:00 ska lunchen vara klar. 1 lunchrätt, sallad, dryck, smör, det vanliga.
11:30 tar jag lunchrast, 30 minuter.
Sen kommer lunchvagnarna tillbaka från avdelningarna strax efter kl. 12, och jag diskar upp den använda disken, gör köksgöromål om jag har tid, städer av köket och pyser hem.

Idag efter jobbet när jag cyklat hemåt, så kom jag nedåt cv-rondellen från I3.
På håll såg jag ett par vad jag trodde var 2 stora lösa rhodesian ridgeback. Dom stapplade närmare mig och jag såg att det var rådjur, mitt i vägen! En bil tutade och jag sa tyst för mig själv "HÄÄÄ". Just som om jag skulle kunna skrämma iväg dom. Och vart skulle dom ta vägen? Skulle mitt tysta "hää" få dom att inse att dom var mitt ute på gatan? Nej.
Dom sprang vidare mot en promenerande karl, runt 10 meter ifrån. Han stannade och tittade upp förvånat upp. Rådjuren knallade vidare. Fina djur.






Dagens middag, tacogratäng med grönsaker


På cv-vägen. Promenerades med sambo och valp. Charlie börjar trixa och jag ska ta tag i henne och tillrättavisa. Bryter nageljäveln på hennes halsband på något vis. Sved fint. Noterbart att det är första gången jag går cv-vägen sen stavgångsfadäsen för något år sedan. Och återigen återkommer jag hem skadad.
http://nilsis.blogg.se/2010/september/utkast-sept-15-2010.html