Nilsis

När jag och Mickan beslöt oss för att gå isär så undrade en del jag pratade med om vad som skulle hända med lilla Charlie. Vi skaffade Charlie tillsammans och skulle ta han om henne tillsammans.
Mickan kunde ju inte ta henne, med jobb och så, och jag hade inte "ork" att ha hund själv just nu. Jag  har haft Attis sen jag var 19 år, och att ha hund själv tar tid och uppoffringar (även om det varit värt varenda sekund med Attis).
Vi beslöt oss därför att lämna tillbaka henne till kenneln. Oerhört ledsamt, men man måste ta sig samman ibland och tänka klarsynt hur mycket det än tar emot. Uppbrottet och att lämna tillbaka Charlie blev såklart jobbigt.

Jag ringde min mamma och berättade vad som hade hänt, och hon tycker såklart att det är tråkigt, men sa då att hon och hennes karl gärna adopterar Charlie hem till sig! Vi pratar lite och vi beslutar att dom ska ha Charlie på prov en tid för att se hur det går, så att det inte bara var ett emotionellt beslut.
Mamma hade ju redan Attis där, så vi gör ett byta, Attis hit och Charlie dit.
Det är några veckor sedan nu, och det går jättebra där ute på landet. Charlie har en stor inhägnad trädgård att busa i, och mamma har sällskap på dagarna. Mamma kommer ut och rör på sig och har hundsällskap. Det känns oerhört bra för mig!

Mammas älskade hund Pippi dog ju 2009 ( http://nilsis.blogg.se/2009/november/pippi.html ), och först nu i vår har mamma börjat prata om att skaffa ny hund. Skönt att det löste sig så bra på alla sätt!

Jag gick igenom min telefon och hittade några filmer på Charlie, ska se om jag lyckas publicera dom!